Livet...

Det sägs att livet inte är de dagar som gått utan de dagar man minns o jag säger bara "HJÄLP!" i så fall. Mitt minne sen Axel kom har ju försämrats radikalt. Ibland blir jag riktigt "mörkrädd" över hur dåligt minne jag har. Alzheimers light eller nåt. DEt är ett under att jag aldrig glömt lilleman nån gång då vi varit iväg på nåt. Däremot glömmer jag titt som tätt att ta med alla tillbehehör som följer med en liten bebis (extra kläder, blöjor, mat, välling, napp m.m m.m). Jag har glömt hela Axels spädbarnstid vilket för mig är sååå oerhört sorgligt. Vet ju inte om jag någonsin kommer att få uppleva at få ett till litet barn. Den första tiden hemma med Axel var en kamp och allt är nu som en enda dimma förmig...vad gjorde jag? hur var han? sov han bra, elelr var han vaken mycket om nätterna? hur doftade han? hur liten var han egentligen? var Ellen så besvärlig som jag upplevde egentligen?
Många frågor som jag aldrig kommer att kunna få besvarade :(
Nu försöker jag ändå blicka frammåt. Jag har snart avverkat 2 hela år i skolan och mer än hälften är gjord. Snart har jag min högskoleexamen :) Jag förösker njuta mer av barnen. Försöker tänka på att leva i nuet, att njuta av alla deras galna upptåg och minnas alla glada stunder.
Jag har trots alla bataljer här hemma den bästa familj jag kan tänka mig! Jag älskar min barn över allt annat och skulle inte kunna tänka mig ett liv utan dem...även om jag många gånger önskar att jag fick lite mer egentid för att orka med skola, jobb o hem.
Jag älskar även Mattias mer än jag någonsin gjort. Min kärlek till honom är obeskrivlig. Efter 14 år tillsammans så har man ju inte det där pirret i magen varje dag, men det finns där någonstans långt inne och när jag tänker på honom och allt han verkligen gör för mig och barnen (även om jag ibland klagar på att han gör för lite...men vem är nånsin nöjd)så blir jag alldeles varm och det där pirret kommer fram.
Så allt jag egentligen har att säga är: Jag älskar er!!, Mattias, Ellen och Axel även fast jag kan vara arg, irriterad och ledsen.
Puss!