Jag lever...tror jag!!

Ja rubriken säger väl precis hur jag mår och känner mig.
Anledningen:
Jag är numer en högskolestudent...blivande förskollärare.
Eller enligt våra seminarieledare så är jag redan en förskollärare iom att jag studerar vid lärarutbildningen. Jag har bara inte beviset på att jag är lärare i min hand.
Första dagen var i måndags och jag kan bara säga att då jag kom hem så visste jag varken ut eller in. Snacka om total förvirring!!
Var det så här det var att studera? Isf tänkte då inte jag göra det!! Hur som haver så kom jag på bättre tankar efter lite sömn. Nu har snart en vecka gått och det börjar faktiskt bli riktigt roligt!
Har haft en livlig diskussion på ett seminarium idag som varade i 2 timmar. Den hade kunnat pågå längre om det inte var för att vi hade en tid att passa. Det var ju bara sååå himla roligt att diskutera, speciellt då man kunde vara aktiv. Hatade diskussioner på gymnasiet, för jag kände alltid att jag inte hade nåt att tillföra, men nu kan knappt någon stoppa mig från att diskutera ;-)
Mina stackars kurskamrater får nog skavsår i öronen om jag inte kniper snart ;-)...Nä så illa är det inte!
I alla fall så kommer det att bli tufft, men jag ser det som en prövning. Jag vill verkligen det här!

Den första anledningen till att det blir tufft är ju dels för att det var länge sen man satt i "skolbänken" o det tar ju lite tid innan man är "inne i tänkandet". Sen har jag ju numer en familj bredvid oxå. Man och barn som kräver sin uppmärksamhet. Men som sagt: "Ingenting är omöjligt, bara olika svårt!"

Anledning nummer 2 till varför det blir lite tuffare att plugga denna gång är för att jag är gravid. Japp ni läste rätt...Jag är gravid! Vi väntar nr 2 i början av mars nästa år och jag är nu i v.14
Det känns helt fantastiskt, overkligt men fantastiskt! Lilla Ellen ska bli storasyster. Och jag ska få äran att föda ett till barn. Iofs mitt i vårterminen, men vad gör det.
Jag har ju sagt det tidigare i inlägget och jag säger det igen: Ingenting är omöjligt...

Så där nu har jag avlämnat ett livstecken...återkommer till veckan då jag har hemmavecka igen (läser på distans o har "inneveckor" var 4:e vecka). Då kanse det tom finns tid över till scrapp o scrap-uppdateringar ;-)

// Åsa ♥♥♥