måndag 10 mars 2008

Publicerad på Swe

Förra veckans skiss på Swe-bloggen var superinspirerande. Jag letade fram ett kort som jag velat scrappa länge, men inte orkat. Kortet jag scrappat är knappt 2 år gammalt. Det är inte förrän nu som jag kände att jag hade ork att scrappa det.

Kortet är nämligen från min systers sambos begravning. Han dog tragiskt, 40 år gammal, i en skoterolycka en månad innan deras bröllop skulle ha varit. Efter begravningen tog vi alla bårblommor och smyckade den bro som han omkom under. Vi tände oxå marschaller och det var så underbart vackert.

Fotot är just på den bårblomma som låg på kistan och som var från min syster och deras 2 flickor. Fotade i motljus och kortet blev nästan magiskt. Det är nästan som om Jörgen lyser upp de grå molnen som en ängel.

På journalingen står det kort: "Älskade Jörgen, i våra hjärtan och i våra minnen lever du alltid kvar!"



Tack för titten! =)

// Åsa

9 kommentarer:

Erica sa...

Otroligt snygg layout men också en otroligt tragisk olycka. Fotot är fantastiskt och det måste kännas skönt att få gjort en så snygg layout av ett sådant viktigt foto.

Unknown sa...

Åh, den här föll jag för direkt när jag såg den på Swe! Den är så otroligt vacker...

Pylle sa...

Den är så otroligt magiskt fin Åsa, jag älskar den och du har verkligen fått fram en fin känsla på den. Kramis.

Anonym sa...

Gud så fint åsa! Fick tårar i ögonen när jag läste och fick se kortet. / kram Sofie

Anonym sa...

O gud va fint. Tänk att man kan göra nåt så fint ifrån nåt så tragiskt. Helt underbart!

Anonym sa...

Måste hålla med de övriga tjejerna, du har fått fram alla känslor i fotot, med hur bilden är komponerad och hur LOn sen är uppbyggd runt fotot. Den lilla fotomattan lyfter bilden tillsammans med den "ihopklumpade" dekosarna vid hörnet. Fantastisk!!!

Lotta sa...

En underbar LO, jättevacker. Starkt av dig att orka scrappa ett sånt tragisk olycka......men som dom andra skriver, du har verkligen fått fram en fin LO......

Claudia79 sa...

Meeeen så underbart fint du gjort om denna tragiska händelse..Mina tankar går till hela familjen och hans små flickor..Även om tiden går och den värsta paralyserande smärtan lindras, saknar man ju alltid en person som ryckts bort från en...
Stoor kram och tack för att du ville dela med dig av ett så personligt minne.

Anonym sa...

Åh, jag ryser i hela kroppen. Jag förstår verkligen om du inte orkat scrappa den förrän nu. Jag själv vet inte om jag någonsin skulle ha orkat. Fy tusan vad ni måste haft det jobbigt.

Skickar några kramar

/Maria i Kilafors